vanartet
Norsk rediger
Adjektiv rediger
vanartet (bokmål/riksmål)
- som har utvikla seg slett
- Han var et vanartet barn.
Etymologi rediger
Andre former rediger
- vanarta (bokmål/nynorsk)
Uttale rediger
Grammatikk rediger
Samsvarsbøying (regelrett) | |||||
Ubestemt | Bestemt | ||||
---|---|---|---|---|---|
Entall | Flertall | ||||
Hankjønn | Hunkjønn | Intetkjønn | |||
vanartet | vanartet | vanartet | vanartede | vanartede | (bokmål/riksmål) |
vanartet | vanartet | vanartet | vanartete | vanartete | (bokmål) |