fins

Norsk

Verb

fins (bokmål/riksmål)

1. bøyningsform av finnes

---

Fransk

Uttale

IPA: /fɛ̃/

SAMPA: /fE~/

Adjektiv

fins m

1. Hankjønn, flertall av fin.

Homonymer

• faim, faims → se faim
• feins, feint, feints → se feindre
• feint, feints → se feint